perjantai 10. huhtikuuta 2009

Pääsiäinen vai joulu? ;)

Sain Marian kodilta ja puutarhalta seuraavanlaisen mukavan tunnustuksen, joka lämmitti mieltä kovasti :

I want to thank Maria who gave me this blogaward! Cute, made my eastern to x-mas ;)


"This blog invests and believes in the PROXIMITY-nearness in space, time and relationships. These blogs are exceedingly charming. These kind bloggers aim to find and be friends. They are not interested in prizes or self-aggrandizement! Our hope is that when the ribbons of these prizes are cut, even more friendships are propagated. Please give more attention to these writers!”

Annan tämän siskontytölleni joka aloitti bloggailun. Koska hän vielä muokkailee blogiaan, palailen linkin suhteen. Kul Lelle att du finns här i bloglandia också!

11 kommenttia:

Maria kirjoitti...

Huomenta Dahlia! Täytyy nolona tulla korjailemaan heikkoa ajantasaisuuttani jääkiekkorintamalla... siis huomenna Porissa, vai kuinka!?!

Dahlia kirjoitti...

Mies sitä mulle jo valisti. Ajattelin, että olet jääkiekossa samaa "kaliiberia" kuin minä ;)...uusi tieto siitä että peli televisioidaan, saattaa mahdollistaa tällaisen penkkiurheilun Porin sijaan. Näin katsos meilllä kaikilla tämä urheilun vaihteleva maailma on vaikeasti sisäistettävissä. =)

L3 kirjoitti...

uhm, låter intressant. Jag kallar samma sak för "det tunna skinnet". tunnhet i tiden och i rummet. Att i en relation hitta tillfällen och platser när man har samma tunnhet i skinnet så man kan nå varandra. jag menar känslomässigt då. och jag menar alla relationer man har.
att vara på samma nivå.

L3 kirjoitti...

kolla min blogg så ser du vad jag menar :)

Dahlia kirjoitti...

Det här var en text som jag fick och ger vidare åt dej. Tanken just att mötas. Många bloggare möts på olika nivåer. Jag ska kommentera på din blogg immorron med eftertanke. Ha en fin kväl!! =)

L3 kirjoitti...

Aa. Jag tänkte nu inte bara på bloggandet, utan också utanför internet. Jag har tänkt mycket på detta med närhet och avstånd.
Självständighet: vad innebär det? En viss separation kanske? Vem ska man vara självständig ifrån, och hur mycket? Vad förväntas att man ska klara själv? När får man behöva andra? Vem bestämmer det? Vad tycker jag själv?
Detta är frågor som jag tänker att jag borde ha ett svar på, för min egen skull, men också i min framtida yrkesroll.
Min blogg börjar forma sig nu. Jag har gjort en länklista, och jag har lagt till dej där :)
Vi ses i cyberspace!

Dahlia kirjoitti...

Jag har massor av tankar gällande dina funderingar. Skulle va kul att träffas o reflektera ordentligt. Så där allmänt, tänker jag att det är viktigt att skapa egna värderingar som man är trogen, samt kontakt med sin historia och en viss reflektionsförmåga om vad som styr en emotionellt (det där med emotionella scheman). Också inser jag att kontakten med egna känslor ger snabb och bra info om allt. Varför känner jag så här... är en viktig fråga. Jag tror också att man klarar av att vara nära om man vet var gränsen mellan "dej" och "mej" går. Något som är väldigt viktigt i mitt arbete. Alla har vi mycket emotionella behov.Fast vi behöver väldigt olika saker. Om man inte är självständig kanske man inte ser denna olikhet för att man blir för subjektiv? Det ska va en balans mellan ge o ta (min värdering). Regressioner i måttlig mängd är bara bra! ...skulle kunna fortsätta i all evighet...men teorier är bara bra när de kan användas i praktiken! Därför är det bättre att reflektera med förankring till ens vardag. Ja, vi måste nog träffas. Hur är det med tavlan? Finns den ännu? Det där med "get in touch with your inner child"? Den säger mycket!

L3 kirjoitti...

ja, den finns och väntar i nödinge.
jag tänkte att mamma och pappa skulle ta med den till finland när de åkte, men de åkte ju aldrig.

Dahlia kirjoitti...

Fast *jublar* de kan ta den när mummo flyttar så hämtar jag den från henne??? Jag vill nog betala dej det jag kan. Den var ju stor som f..n! O snygg!! =)

Dahlia kirjoitti...

...ja, värderingar slipar man på resten av livet...Den var nog så bra, texten på din sida!... "coffee breaks, green rooms, laughs"...=) *ler fortfarande*

L3 kirjoitti...

japp, det är ju en bra idé. Jag ser till att dom tar med den när dom flyttar. Jag vill såklart inte att du betalar för den, det är ju en gåva. Gåvor betalar man inte för.
Den är 100x70cm. Det är ungefär lika stort som en vanlig poster :o

Mm, den texten är jättehäftig. Jag älskar den verkligen.